Mitt sista inlägg om operationen!

Hej! Nu tänkte jag försöka summera veckorna efter operationen så kort som möjligt. Jag känner att jag har behandlat detta ämne väldigt väl. Jag har vridit på det så mycket jag orkat och delat med mig av det som jag hatar att prata om mest i hela världen. Responsen har varit över all förväntan, och jag kommer fortfarande svara på mejl om någon googlar sig hit i framtiden. Men jag känner att jag vill gå vidare nu. Jag flyttar till Toulouse om 1 vecka och då kommer jag (som jag sagt tidigare) att skriva om det istället. Om man klickar på bilderna blir dom större! Och om man hittar länkar kan man klicka på dom också!

Tröttheten:

Under de 6 veckor som jag endast åt flytande och mosad mat var jag väldigt trött. Jag sov ofta middag även när jag inte jobbade och jag orkade inte göra så jättemycket. Trots det promenerade jag och jobbade lite också i min egen takt. Men i efterhand märker jag att jag har 1000 ggr mer energi nu när jag får käka ordentligt. Mat är till för att tuggas helt enkelt! Även om det fortfarande känns lite konstigt att göra det.

Dieten:

Testa dig fram! Det är inte svårt alls. Mitt tips är att köra potatismos och sen finfördela whatever man är sugen på och blanda i. Det är smidigt. Mat blir inte lika intressant när man inte tuggar, det går inte att komma ifrån. Men helt ärligt kom jag över det efter första veckan. Man slutar tänka på det helt enkelt. Att fuska finns inte eftersom man absolut inte vill förstöra läkningen. Köttbitar och bröd var väl liksom det jag saknade mest. Men 

man måste gilla läget. Jag skippade näringsdrycker också, men det är väl, inte att rekommendera.

Viktminskning:

Helt onödig kategori egentligen men men. Jag var rätt normalviktig innan min operation. Och under mina mosmatsveckor käkade ju typ heeela tiden för att inte rasa i vikt. Min dietist sa att det var viktigt att kroppen skulle vara i uppbyggnadsfas om kroppen ska läka ordentligt. Så jag tryckte i mig risifrutti och ostkaka som att det inte fanns någon morgondag. Och ändå gick jag ner ungefär 7 kilo. 4 av dom gick jag ner på typ 2-3 veckor. Så det gick rätt snabbt i början men lugnade det sig. Idag vet jag inte vad jag väger men jag har inga planer på att pusha vågen varken upp eller ner. Hälsosam is the shit. (Här hade jag kunnat lägga upp före och efter-bilder på hela mig. Men där drar jag gränsen.)

Psykiskt:

Jag tror att jag trodde att Alla mina problem skulle försvinna om jag hade ett normalt bett. ALLA .Sjukt va? Så är det såklart inte. MEN Jag är överlag mycket mycket gladare och stabilare än vad jag har varit på väldigt väldigt länge. Jag trivs bättre med mitt utseende än vad jag gjort på flera år. Och det är viktigt att kunna se sig själv i spegeln utan att få ont i magen. Man misshandlar sig själv genom att tänka elaka tankar om sig själv hela tiden, och att flytta överkäken några millimeter har hjälpt mig att lägga av med det. Jag kan inte påstå att jag går omkring och känner mig het 24/7. För det vore en grov lögn. Tankarna kommer inifrån och det måste man bearbeta på andra sätt också. Men jag har inte längre grov ångest över mitt ansikte. Jag känner inte att jag inte vill visa mig. Så det är ju verkligen en befrielse. Nu känner ju dessutom de flesta i min umgängeskrets igen mig utan problem eftersom svullnaden har gått ner. Många tycker att det är en marginell skillnad. Andra tycker att den är enorm. För mig har min operation varit avgörande viktig för mitt välbefinnande, och det tänker jag inte hymla om. Jag tänker inte glömma bort hur tacksam jag är för att få slippa mitt underbett. (Och som jag sagt tidigare betyder inte det att jag tycker att det är fult på andra. Och jag vill inte uppmuntra NÅGON att operera sig om man inte är motiverad och inser riskerna.)

Svullnaden, känseln och smärtan:

 
Man kan ju alltid dölja hamsterkinderna under håret! (skämt) (typ)

Jag blev som ni kanske vet inte speciellt svullen. Även om jag hade glömt bort hur knäppt det faktiskt såg ut!! Detta var en följd av att jag inte blödde så mycket under själva operationen. Detta är väldigt individuellt men jag tror stenhårt på god kost, motion och bra levnadsstil innan under och efter ingreppet. Däremot hade jag väldigt svårt att röra munnen och ansiktet under några veckor. Vet inte hur mycket det spelar roll, men jag vet att det gör det. Jag tog smärtstillande i ungefär en vecka och inte mer. Det tog 4 veckor innan jag kunde böja mig framåt utan att få yrsel och konstig känsla i huvudet men nu känns det helt normalt. Känseln har jag inte fått tillbaka till 100% men jag är inte orolig, det blir bättre och bättre för varje dag även om det går långsamt. Inom ett år ska jag vara fullt återställd.

Tandställningen

I och med operationen måste man ha tandställning tills käkarna är någorlunda stabila (oftast mellan 3-6 månader). Jag ska ta bort den redan i slutet på september så THUMBS UP FOR THAT! Bryr mig inte så jättemycket om min räls. Orkar inte. Men fan vad najs att slippa alla skavsår och skit. Jag ser fram emot det jättemycket såklart! Så jag åker hem till Sverige i några dagar och tar bort skrotet. Efteråt kommer jag ha ståltråd på baksidan av tandraden i båda käkarna samt en löstagbar skena i överkäken för att förhindra att tänderna flyttar tillbaka sig.

Här är en bild på mig och mina högstadievänner (f. vä: Jag, Jasmine, Stina och Amanda). Bilden togs innan allt  detta drogs igång på riktigt när jag var 17 tror jag. Alltså 3 år sedan.

Vet inte hur jag ska knyta ihop den här säcken. Men det känns som att posiga cambilder har blivit den röda tråden i all galenskap. Så vi avslutar detta kapitel med en sådan. 

Tack för allt! Tack mig själv som har dokumenterat detta, även om jag inte kommer orka läsa mina inlägg på några år säkert. Tack ni som har stöttat mig under min deppighet. Ni som ringt och kollat att jag mår bra. Ni som har smsat. Ni som har hälsat på. Ni som har tänkt på mig. Ni som har låtit mig vara besatt av detta i flera år. Ni som har kommenterat uppmuntrande ord här på bloggen även om vi ibland inte känt varandra. Ni som har vågat fråga. Ni som inte har sagt någonting men som ändå har varit lite nyfikna emellanåt. Tack min familj och mina vänner! Ni vet vilka ni är!

Jag klarade det!

Obs. Glöm inte att uppskatta min fantastiska humor!